HÄCKLEHAGENS HISTORIA
Nils syster Ulla Svanvik (född Clase) har under många år intresserat sig för Häcklehagens historia. Hon är själv uppvuxen på gården och bor på gården i den röda ladugårdslängan som hon och hennes man Jerker renoverat om till bostad. Genom släckforskning och studier av diverse gamla köpebrev, bouppdelningar, kyrkoböcker och sparad gammal korrespondens har Ullas kunnat kartlägga händelseförloppet ända bak till 1670-talet. Ulla har själv och med hjälp av flera lokala historieintresserade vänner bidragit till flera fantastiska historier om Onsala. Här berättar hon om Häcklehagen och Granngården Hammarkulla.
————————————————————————————————————————
I början av 1670 talet tvingades ägaren till Råö säteri, änkan Helena Rosenskiöld (född Krabbe av dansk adelsläkt) och hennes barn pantsätta Viken och Häcklehagen frälsehemman som lydde under säteriet, detta gjordes eftersom familjen kommit på obestånd genom makens affärer, gårdarna förpantades till Mikael Mårtensson Lund, Lyngås och Per Månsson Knapegården.
På denna tid arrenderades Häcklehagen av skepparen Hans Larsson, som bodde där. Han gjorde resor till England och Skottland med skutan St Johannes lastad med trävaror och stångjärn. Han återvände hem med stenkol. Skutorna var inte stora, egentligen fick de Halländska skutorna genom en lag sen 1500-talet inte vara byggda över en köllängd på mer än 12 alnar dvs ca 7 meter. Det skulle väl innebära att de inte var längre än ca 10 meter, dessa bestämmelser kom till för att inte utarma ekbeståndet i provinsen, men också för att skydda städerna för en alltför stor konkurens. Med skeppsstorlekarna fuskades ganska mycket och drottning Christina släppte senare på reglerna för den Halländska bondeseglationen. Redan från ca 1642 kan man utläsa att skutorna var betydligt större. I 1673 års skeppslista och från portbooks från New Castle kan man följa Hans Larssons resor under en segelsäsong. Han seglade ut med skutan St Johannes från Göteborg den 12 april och återkom den 29 oktober efter 3 vändor till Storbritanien, denna skuta var den 3:e största i häradet. Hans Larsson gjorde sig senare känd som storsmugglare.
Vid denna tid blev det bistra tider för sjöfarten och genom Skånska kriget 1675-1679 måste koofferdisjöfarten omdirigeras till Kungsbackafjorden. Detta krig gjorde att sjöfarten led allvarliga förluster, sjöfarten stoppades nästan helt under dessa år.
När kriget var över återstod endast några små skutor av den stolta flottan
Men åren efter krigsuppbrottet börjar en glansperiod som varar i cirka 25 år. Drottning Christina ger provinsen, som jag redan nämnt fri seglation.
År 1688 vet vi genom att följa mantalslängderna att Häcklehagen arrenderades och beboddes av Skepparen Bengt Andersson som då var ogift. Några år tidigare ca 1680 hade granngården Hammarkulla köpts av Skepparen Olof Nilsson från Hallen i samband med hans giftermål med Gunela, en dotter till Mårten Olsson från Lunden. Gunela var således syster till de omtalade partredarbröderna Mikael Mårtensson Lund på Lyngås och Per Mårtensson Lund på Lunden. Olof Nilsson var son till Nils Björnsson (som levde 1617- 1690 på Hallen) och hans hustru Sigrid Andersdotter och barnbarn till gamle Björn på Hallen omnämnd 1642. Nils och Sigrid hade tillsammans 8 barn, det lär framgå av deras gravsten belägen på kyrkogårdens (Onsala kyrka) norra sida, där har man kunnat läsa ut att Olof troligen var född 1753.
Nils på Hallen hade redan innan krigsutbrottet köpt in virke till ett skepp om 30 alnars köl vilket ger ett skepp på ca 25 meter lästetalet blev 82 svåra läster vilket innebär en lastförmåga på ca 200 dwt. Olof och Gunela bosatte sig på Hammarkulla. Vägen fortsatte då utmed och över berget till Häcklehagen.
Skeppsbygget fullföljdes efter kriget av Olof tillsammans med svågern Mikael Mårtensson Lund, samt sin fasters man Lars Hansson i Hagen. 1681 stod skeppet klart och fick namnet Pelicanen. Olof Nilsson blev skeppare på detta framgångsrika fartyg som skapade förmögenheter till sina redare. Man antar att det skepp som är avbildat på Olof och Gunelas gravsten är just Pelicanen, som så lycksamt tog sig fram på Nordsjön och även på Östersjön. Men på en resa till Portsmouth, tillsammans med skeppet Michaelmed och Per Mårtensson på Lunden som skeppare, dvs Gunelas bror. Man gjorde så för att kunna hjälpa varandra om något skulle inträffa. Under seglatsen blev skeppen prejade av två kapare som visade sig vara spanska undersåtar som seglade för en redare Holt med Ostende som bas. De Svenska skepparna blev fängslade i 3 dygn, men släpptes efter mycket om och men, efter stora kostnader fick de tillbaka sina skepp först efter 5 veckor. De hann inte längre än till Dover o Caleas på denna seglats förrän det var dags igen. Nu var det en engelsk örlogsman som slog till, Skepparen bemannade de svenska skeppen med eget folk och satte iland svenskarna som fick ta sig till London för att förhandla tillbaka sina skepp, detta tog 6 veckor. Olof Nilsson skrev 1692 en inlaga och krävde spanjorerna och engelsmännen på 2200 riksdaler i skadestånd en oerhörd summa på denna tid.
Olof och Gunela tog sig namnet Hammar i början av 1690, Olof och Gunela 1659 fick tillsammans 10 barn, 8 döttrar och 2 söner.
En syster till Olof, Anna Nilsdotter, gifte sig med Bengt Andersson på Häcklehagen, han var skeppare på det stora skeppet Kung Salomon, de hade inga barn i livet vid sin död, utan arrendet på Häcklehagen övertogs av Olof Mikaelsson (en son till Mikael Mårtensson Lund) alltså en brorson till Gunela.
Hammarkulla var närmstagranngård till Häcklehagen, med utsikt mot gårdarna Hultet, Viken 1 Nils Classons gård. Viken 2 Anders Anderssons gård Storsagården .
På Hamarkulla växer barnen upp från 1680 och framåt, de är alltså kusiner till Olof Mikelsson på Viken och sedermera Häcklehagen. Ett av dessa barn är Ingela född 1692 sedemera gift Gatenhielm, och avflyttad till Göteborg 1711 i samband med giftermålet. I Göteborg bedriver hon och Lars och tillsammans med hans bror Cristian sin kaperiverksamhet för Karl den XII, under det stora Nordiska kriget.
Olof Nilsson förde skeppet Pelicanmellan 1682 till 1692 dels till England dels i Östersjön med en besättning på ca 10 man, men hans rederiaffärer tog nu så mycket tid i anspråk, särskilt skadeståndsanspråken för kapningarna, så han lämnar över Pelican till ovan nämnde Olof Mickelson och stannar iland för att sköta sina affärer. Han var delägare i inte mindre än 20 fartyg varav 13 skepp och 7 mindre skutor, skeppen var s.k. Spanienfarare. Man tror att han ägde ¼ av alla skeppsparter och var därmed centralfiguren i familjekoncernen detta innebar en på denna tid en omfattande korrespondens. Han investerade även i mark och bedrev en omfattande utlåningsverksamhet. Var även delägare i Kungsbacka Tobaksspinneri. Denna tid ca 1680 till ca 1705 har kommit att kallas för allmogesjöfarten i Onsalas glansperiod. 1700 har det stora Nordiska kriget startat och den stora ofreden kommer att vara i hela 20 år och det stundar åter bistrare tider för allmogeseglationen som helt upphävs 1723. Härefter fordras att man är borgare i någon stad för att få bedriva sjöfart.
Olof Hammar dör år 1707 och samma år dör även Bengt Andersson på Häcklehagen och de båda änkorna Anna o Gunela bor kvar på gårdarna. Gunela med barnen, Mårten, Anna dy, Kierstin, Sigrin och Ingela. Mårten byggde tillsammans med Lars Gathe en galiotriggad kaparfregatt Vinthunden. Denna var bestyckad med 2 kanoner och en besättning på 18 man, seglades i början av Lars Gathe själv, Den togs av fienden 1712 och ingick sedan i norska flottan. 1711 dör Mårten ogift. Ingela flyttar till Göteborg, var Anna dy. vet man inte vart hon hamnar men Sigrin blir kvar på Hammarkulla, likaså Kierstin som senare gifte sig med Amiralitetskaptenen Abraham Falkengren som var kaparkapten i Lasses flotta.
1715 betalar Olof Mikelsson som vi nyss nämnde, för två familjer på Häcklehagen dvs Bengts änka och hans egen del. Änkan står här som allmosehjon, kanske överdrivet för att undkomma med mindre skatt. På Hammarkulla bor Gunela med döttrar Sigrin och Kierstin. Sigrin som är född 1690, gifter sig 1715 med leutnant Lorenz Borman och de får döttrarna Laurentia (Lona) och Stina. Löjtnant Borman dör redan 1720 alltså innan Lona föds och Sigrin gifter om sig med ryttmästaren Hinrich Aschenbom, de får tillsammans barnen Olof, Ingeborg och Ingela.
År 1718 är gamla Gunela Olofs änka död, dvs Ingelas mor. 1718 dör även Lars Gatenhielm i Göteborg, Ingela fortsätter ensam driva hans verk. På Hammarkulla bor Sigrin då gift med Borman och till Häcklehagen har hennes syster Kierstin Falkengren flyttat, här föds dottern Ebba 1719 och sonen Christoffer 1722, de arrenderar inte gården utan det gör tydligen hennes kusin Olof Mikaelsson fortfarande, sedan flyttar de enl uppgift av Gunnar Jedeur Palmgren till Karlskrona där Falkengren är stationerad. Det är tack vare Christoffer vi slapp få den örlogsstation i Malö hamn, som Gustav den tredje hade under utredning. Falkengren var viceamiral och riksråd han avstyrkte detta förslag av ekonomiska skäl.
På Hamarkulla bor som sagt alltså Sigrin Aschenbom med sina barn hon betalar skatt både för Hammarkulla och för Häcklehagen som de övertaget 1723 för 750 daler från Olof Mickelsson. Ryttmästaren Hinrich är inte skriven här men han bor tydligen här när han inte är i tjänst, det är lite oklart huruvida de bor på den ena eller andra gården, uppgifterna går isär mellan mantalslängderna och födelsedata, troligen flyttar Achenboms till Häcklehagen ca 1745 när sonen Olof Aschenbom tar över förpantningen. Olof och hans helsystrar är skrivna på Häcklehagen 1750, han är borgare i Norrköping. Systrarna Ingela och Ingeborg bor också på Häcklehagen, men inte hans halvsyskon Stina och Lona, de bor kvar med sina familjer på Hamarkulla dessa år.
Lona som föddes på Häcklehagen 1721, barnbarn till Olof Hamar, är gift med Bengt Svensson Juthe från Norre Lund, (hon var föresten innan giftemålet husjungfru hos Balzar Callen gift med Lars Gatenhielms mor) hon och Bengt har tillsammans tre barn dottern Cecilia född 1746 och tvillingarna Daniel och Lorentz födda 1749. Året efter 1750 mister hon sina tvillingar och sin man, året därpå även sin dotter. Hon gifter om sig 2 år senare med Skeppare Anders Andersson Wijk från Viken (född 1723) han tog sig namnet Hamar efter gården, de hade flera barn men endast Hinrich Andersson, Anna gift Röse, Lorenz Andersson och Anders gift Ingeborg och Giedda (Stare) Mellberg nådde vuxen ålder. Lona själv blev gammal, hon levde ända till 1803, hon var 83 år när hon dog det ansågs mycket gammalt på denna tiden.
Hennes äldre syster Stina gifte sig med skepparen Arvid Austenius, de fick flera barn mellan 1745 till 1747 men jag har inte följt dessa. De levde på Hammarkulla mellan 1745 och 1767. Flyttade sedan till Häcklehagen, bodde hos Olof, halvbrodern, till 1774, då Arvid dör och Olof gifter sig. Stina bodde sedan enl mantalslängderna som änka i Clasagården 1780 utfattig.
Under 1760 talet rådde svår depression. Skeppsbyggeriet upphör, 1777 byggdes sista fartyget i Onsala.
Anders och Lona levde tillsammans på Hammarkulla till 1767 då Anders Hamar dog 44 år gammal, änkan bodde kvar med sina kvarvarande barn. 1779 tar sonen Hinrich över och bor på Hammarkulla med sina syskon och moder, elva barns namn förekommer i mantalslängderna, familjen Hammar tvingas försälja gården till prästen Moeller som har det som utbruk men bor aldrig här. Lona skall bo kvar här så länge hon lever. Endast dottern Anna bor kvar här med sin man Sven Röse när Lona dör, man kan ju förstå att gamla Lona miste många av sina barn under sin levnad. Sven Röse och Anna fick 8 barn här, men som ofta hände på den här tiden dör flera i späd ålder, andra gifter sig eller går till sjöss. 1815 flyttar Sven Röses änka Anna till ett barn i Släbogården och kvar bor endast en änka och hennes dotter som allmosehjon till ca 1820, om de var släktingar till Hammars har jag inte kunnat reda ut.
14 mars 1797 köper Andreas Clase Hammarkulla för sin sons Börjesräkning för 333 riksd.16 spec silvermynt av prostinnan Margareta Moeller som haft det som utbruk sedan hennes man dog 1791. Härmed går epoken Hammars på Hammarkulla ur tiden, men släktingar bor förstås kvar i socknen på andra gårdar.
På Häcklehagen seglar Olof Achenbom utrikes för Stockholmsredare 1748. Han är nu 22 år, hemma bor moder Sigrin fader Hinrich och Ingela och Ingeborg. Detta enl mantalslängderna. År 1753 förnyas förpantningen på 60 år. 1755 dör ryttmästaren Hinrich och änkan bor kvar med döttrarna, Ingeborg gifter sig med leutnant Hederstierna från Båstad 1758 och Ingela gifter sig 1763 med artillerimästaren Conrad Bruun prästson från Onsala, de får sonen Hindrich som föddes 1766, han gifter sig senare med Ingela Schale och flyttar till Vässingsö hennes föräldrahem. Nu stundar bättre tider. Ekonomin gynnas av att Sverige är neutralt i NordAmerikanska frihetskriget 1775. Olof seglar på 1760 talet flera resor med skeppet Fältmarskalken och senare Regressen. 1767 dör också Sigrin, kvar på Häcklehagen är nu Conrad Bruun och hans hustru samt Arvid Austenius och hans hustru, de båda kvinnorna halvsystrar. På gården odlas spannmål och lin, skörden ger på denna tid en usel avkastning, man får endast ut två korn – 83 och kan dra fördel av detta, dessutom går sillen till och ger en rik sillperiod 1758 – 1808.
Storskiftet genomfördes här 1770 till 1776 och gårdens ägor skiftades som kartan visar. 1775 gifter sig Olof Aschenbom med Maria Norman de får inga barn, han är 49 år vid giftemålet, förutom skeppare är han lotsinspektor, detta år bor även Hinrich Bruun på gården han är nu 9 år gammal. Sedan bor Olof och hans hustru på gården tills Olof dör 1785. På gården bor sedan, enl mantalslängderna Lonas son Lorenz Andersson och hans hustru, deras son Oluf samt Hinrich Bruun tillsammans med Maria Ashenbom. Från 1788 drivs gården som hälftenbruk. Till och med 1797 bor Henrik Bruun på gården sista året med sin hustru. 10 mars 1795 köper Börje Clase Häcklehagen av Maria för 666 daler silvermynt samt 32 shilling.
Både Hammarkulla och Häcklehagen är runt detta sekelskifte utbruk till dels Andreas Biörsson Clase dels till hans barn Nicklas och hans syster Petronella. Niklas är runt sekelskiftet bosatt här tillsammans med sin hustru Gustava Lovisa som för övrigt var barnbarnsbarn till Olof Hammar detta är mig veterligen den enda länken mellan Hammars och Clases. Gårdarna är uppköpta för deras bror Börjes räkning, han är skeppare och borgare i Göteborg där han år bosatt. Han är gift med Helena Sahlgren, änka efter Skepparen Peter Nilsson, som har 2 barn med sig från detta äktenskap Peter och Anna. I äktenskapet en gemensam son Carl Cristian. 1803 flyttar denna familj in på Häcklehagen och släkten är sedan dess skriven och boende här.
Släkten Clase härstammar från början från Viken nr 2, AndersAnderssons gård år 1674 bor bröderna Hinrich och Biörn Andersson här med enl mantalslängderna. 1688 är deras kvinnor änkor och mycket fattiga.
1690 tar Bengt Hinrichsson över efter sin far och Anders Biörnsson efter sin. Anders är det som vår släkt stammar från, han är född omkring 1670 och skeppare på krejaren Samson i Olof Hammars flotta 1706- 1707. Båten ägs av ytterligare 3 partredare, man fördelade riskerna på detta sätt i fartygen. Samtidigt går Olof Hammar ur tiden och hans änka Gunela, bedriver verksamheten vidare. Anders gifter sig med Kristin Eriksdotter från Gottskär och får 7 barn som vi känner namnen på. Äldste sonen heter Biörnhan är skeppare född 1702, på Storsagården. Han tar ett skutt över bäcken 1729 och gifter sig med Petronilla Eriksdotter som är ägare till gården Viken nr 1, Nils Clasons gård(Klasagården), hon är inte född här, jag vet inte hur hon kommer in i bilden, Gården har tidigare ägts av Nils Classon och hans släkt. Björn och Petronilla tar sig namnet Clase som brukligt är på denna tid. De får 6 till namnen kända barn enl mantalslängderna, Kyrkobokföringen tidigare än 1737 förstördes ju av brand i prästgården. Vi får nöja oss med namnen på dem som uppnådde vuxen ålder. Anders 1731, Kierstin 1732, Andreas 1734 som är stamfar till vår gren, och Erik 1736 som dog ogift 21 år gammal. Fadern Biörn var skeppare på skeppet Emanuel 1733 – 1740. Bröderna Anders och Andreas var enl sjömansrullan 1749 båda matroser, 18 och 15 år gamla och blev så småningom skeppare. Brodern Anders och systern Kierstin gift med skeppare Jöns Börjesson bor kvar på Klasagården med sina familjer, men Andreas den yngre brodern, gifter sig med en dotter till Olof Apelbom på Apelröd, Anna Christina år 1761. Han seglade året innan giftemålet ett skepp som hette Baronessan mellan Helsingfors och Amsterdam med sin något äldre bror som styrman. Anna Christina och Andreas får 10 barn varav de 2 äldsta Börje och Olof, är födda på Apelröd. Han säljer sin 1/3 av Klasagården till sin syster 1769.
Andreas seglade för skeppare i Borgå i Finland liksom släkten Apelbom också senare gjorde, bla på jakten Anna Helena och bridgardtinen Sofia Albertina. Han köper en av gårdarna på Norra Staragården och bosätter sig här med sin familj. Hans äldste son Börje blir också skeppare i Finska rederi, han är född 1762 och det är alltså han som köper in gårdarna sydväst ut, och flyttar hit med sin hustru Helena, sina 2 styvbarn, samt deras gemensamme son Carl Christian som är född 1800 18 april, Börjes enda barn.
Barnen växer upp på gården. Peter och Carl Christian går till sjöss och båda blir med tiden skeppare. Anna gifter sig sedemera med kapten Stänk från Stänkelsås. När Carl Christian är bara 18 år dör hans mor i vattusot troligen pga någon hjärtåkomma. Hon var ju redan 43 år när hon fick Carl Christian och 61 år när hon dog, så åldersmässigt var det ju ingen tidig död på denna tid. Enligt hennes bouppteckning kan man se att de två vid denna tid äger Häcklehagen del av Håkulla, Hammarkulla o Sunnerlund, förpantningen är inlöst 1810. Boningshuset innehåller kök, dagligrum, sängkammare, sal och en liten kammare. På gården finns 4 st ston i olika åldrar, 6 oxar, 17 kor, 2 stutar, 7 kvigor, 11 får, 3 svin och 3 gäss. På gården odlas Korn, Havre, Bönor m.m. År 1816 ville Börje ha storskiftat ägorna i Sönnerbergen, men de ville inte de övriga delägarna så detta ärende blev vilande till 1860.
Börje gifter om sig 1821, med den 25 år yngre Louisa Edenholm. Han är 59 år gammal, och genom deras gemensamma testamente, framgår att han är mycket mån om sin hustru, men vill försäkra sig om att gården skall gå i släkten framöver, varken hustrun eller sonen får försälja gårdarna Häcklehagen eller Hammarkulla. Vad beträffar de övriga gårdarna finns inga restriktioner. Louisa har en fosterdotter som också skall få sin försörjning.
På auktion 1824 köper Anna Stänk ½ mtl Klasagården av Börjes kusin Britta Kajsa Jönsdotter för dennes räkning. Britta Kajsa skall bo kvar på gården under resten av livet och få sinförsörjning här. Börje köper även in del av Viken 5, både Viken 1 och Viken 5 är sk Trippska hemman således har de varit förpantade till Adrian Tripp genom drottning Kristina, men nu är de inlösta. Börje hade goda år till sjöss denna tid. Sonen Carl Christian är också till sjöss likaså styvsonen Peter Henrik. Anna har gift sig som sagt, med Johan Stänk från Lilla Stänkelsås, men han omkommer nog tidigt, han finns inte i döds-och begravningsboken. Anna gifter om sig med Kapten Berg från Rösan 1827. Peter Henrik gifter sig 1826 med Carolina Broberg en systerdotter till hans styvfar. Hon är dotter till Petronella Broberg född Clase tidigare nämnd som utbrukare och inköpare av diverse gårdar för Börjes räkning eftersom han är till sjöss. Hon är bosatt på Norra Staregården på den gård hon ärvt efter sin far Andreas, som dog 1810. Peter Henrik och Carolina bosätter sig här. Carl Christian gifter sig 4 juni 1834 med Magdalena, en dotter till prosten Ullman i hans andra giftermål.
Deras äldste son Magnus Herman föds 23 april 1837, 9 månader efter går hans farfar Börje ur tiden. Av hans bouppteckning kan man läsa att ekonomin var betydligt bättre än när Helena dog. Bostaden bestod av kök, gamle kammaren, sängkammare, salskammare, dagliga rummet och salen dvs fem rum, ganska mycket för denna tiden. Fler vagnar, antalet kreatur är ungefär desamma, men betydligt mer silver och porslin och inredning för övrigt. Gården delas upp enl testamentet men det är tydligen god sämja mellan Carl och hans styvmor, för hon skänker guldur och kedjor som hon särskilt fått av sin make, till den unga familjen. 1844 gifter hon om sig med Kapten Christian Nilsson från, Hunsås, men han dör redan efter ett halvår av slag och Louisa flyttar tillbaka till Häcklehagen och bor där till sin död 1867, hon ärvde de norra gårdana Håkulla o Sunnerlund, som hon tydligen försålt för de försvinner i pappren. Carl Christian är skeppare och seglar runt under segelsäsongen, på vintern är han väl hemma och sitter med sin besättning på kaptensläktarn på söndagarna som de andra skepparna. Han och Magdalena får 10 barn först 5 pojkar sedan 5 flickor alla utom de 2 yngsta når vuxen ålder. 2 av pojkarna blir skeppare Börje och Uddo, men den äldste sonen Magnus Herman väljer en annan bana. Han flyttar till Kramfors och lär upp sig till skogsinspektor i mitten av 1800 talet. Kvar hemma blir systrarna med föräldrarna. 1860 – 1864 blir gårdarna föremål för laga skifte och då fick Carl Christin sina ägor Häcklehagen, Hammarkulla och Viken nr 1 ½ mantal, utlagda som kartan visar. Utmarkerna kom att ligga intill gården. På laga skifteskartan kan man se hur husen låg. Det verkar som boningshuset på Hammarkulla är kvar men jag är ganska säker på att ingen kunde bo här det var ju redan i uselt skick när set övertogs av Börje 60 år tidigare och det var ju bara så länge änkan Lona bodde kvar här som han hade skyldighet att hålla huset i beboligt skick.
Magdalena blev med tiden helt blind, men hon som älskade att läsa skaffade böcker med upphöjd skrift sk Brailleskrift så hon kunde känna bokstäverna med fingertopparna. Jag har själv sett en del av de här böckerna, de förvarades av hennes dotterdotter Greta Sunderlin, när jag hälsade på henne i Mölndal någon gång på 70 talet då hon fortfarande levde, hon förvarade även Carl Christians sextant som hon avsåg att ge till min farbror Gunnar som ju var skeppare, jag vet inte hur det blev med den saken, men det är roligt att ha sett de här sakerna. Hon hade även en ljus hårlock som hon påstod var från Carl Christians barndom.
År 1868 dör både Carl Christian och Magdalena med bara några månaders mellanrum, ekonomin var för deras del inte så bra, det rådde missväxt i jordbruket och detta år talas om nödår det kom inget regn mellan sådd och skörd och svälten blev allmän, jag kan bland gamla papper se att pengar sändes från älste sonen i Norrland samt även från Skepparsönerna. Paret lämnade efter sig 3 flickor som fortfarande inte hade lämnat hemmet Hulda 21 år , Klara 18 år och den yngsta Maria 14 år. Gården arrenderades ut och flickorna bodde kvar här. Enligt en släktskröna skulle det skickats bud till Magnus Herman i Backe i Fjällsjö där han bodde och ägde sågverk.
Kom hem och ta hand om gården, den ligger för fäfot och flickorna sitter bara i trädgården och spelar mandolin. Om detta är sant vet jag inte med klart är att han sålde sina skogar och sågverk. Han chartrade en ångbåt med ett stort timmerlass som släp, packade in familj, hustrun Clara, sönerna Herman född 1871, Uddo samt dottern Thyra en adoptivdotter Annie Jaringius samt en samekvinna Greta.
Det hade funnits ytterligare 2 eller 3 barn som dött i Norrland, enl vad min farfar berättade. Familjen tillsammans med sittbohag transporterades söderut runt kusten, han kommer hit omkr 1882 och landar sitt timmer i Röda Holme. Han gifte bort 2 av sina systrar till Leksand. Kvar på gården blev bara hans syskon Karl och Klara,som ansågs vara något sära och kunde inte klara eget boende. I Onsala löste han ut sina syskon från gården, hyrde gården Gatan som bostad och satte igång ett större renoveringsobjekt. Allt gårdens lösöre såldes på auktion det finns bara Börje och Helenas bröllopsstop samt en gammal skrivpulpet kvar från denna tid, allt skulle förändras till vad man tyckte, det bättre. Vad vi senare generationer inte riktigt håller med om, men så tyckte man då.
Hur lång tid detta arbete tog vet jag inte men det måste ju tagit flera år. 1884 får Herman och Clara ytterligare en pojke som är dödfödd och fem år senare sladdbarnet Edit som blir Hermans ögonsten. I 8- 9 års ålder drabbas hon av polio och blir totalförlamad, detta kan man väl säga blir ett dråpslag för min farfarsfar och några år senare dör han i Cancer år 1900.
Det är ganska många som bor på Häcklehagen denna tid, förutom familjen bor Edits guvenant Elin Rundgvist senare gift med min farfar, Claras syster Augusta Sundelin och hennes son Gunnar, hon har blivit änka och Herman försörjer henne samt Petter Berg, Anna Stänks son som är helt döv (kort från salongen med Elin)
Nu köper hans son, min farfar Albin Herman gården av sin mor, han har gått i lantbruksskola i Danmark och lärt upp sig i lantbruk och trädgårdsskötsel. Han gifter sig med Elin och de får en son Gunnar som föds i maj 1906, 2 månader senare dör Elin i blodpropp. Albin Herman gifter då om sig med sin kusin Linnea Sillen, som är läkardotter från Borgholm och innan äktenskapet folkskolelärarinna på Brännö, Hennes mor Selmaär syster till Clara och Augusta och i och med giftemålet flyttar också hon hit tillsammans med sin andra dotter Ottilia och sin son Kalle som är styrman, han har gått i land för han vägrar segla med ångbåt. Alltså bor 3 systrar Nygren från Umeå på gården den här tiden. Här skall farmor troligtvis på symöte transporterad av Brunett som damerna körde.
1909 får Herman och Linnea sin äldste gemensamme son Harald min far, 3 år senare min farbror Olof, och ytterligare 1919 en son Lars som bara blir en dag gammal. Det blir min far som övertar gården tillsammans med sin bror Olle, min farbror Gunnar är sjökapten och kan inte tänka sig ett liv på landbacken. När de övertar gården finns det flera anställda Jönsson och hans fru som mjölkar de bor på Klastorp, Hjalmar som har hand om hästarna bor i ladugårdslängan samt August som är lantrarbetare och allt i allo. Han bor i torpet Hammarkulla, numer sålt. August arbetar på gården i över 45 år.
Harald som gått på Alnarps lantbruksskola köper in en traktor och lite mer tidsenliga jordbruksredskap därmed blir de återstående hästarna överflödiga och de två äldsta går till slakt 1952. Kvar blir ardennerhästen Tor som är 9 år gammal.
Hjalmar har slutat arbeta, han lider av hjärtprobkem och har flyttat med sin fru till en dotter i Varberg. Jönsson och hans fru har slutat för ett par år sedan och mjölkmaskiner har införskaffats så pappa övertar denna syssla. Han och August sköter sedan gården tillsammans. Harald och Gerd gifter sig, hennes släkt härstammar från lilla Staregården, men den gården är sedan länge såld till familjen Rahmn. Vi är fyra syskon Lena Nils, Britt och Ulla. 1972 överlåter Olle sin del i gården på Nisse och han och far äger den tillsammans till 1977, då Harald dör. Därefter är Nisse ensam ägare till gården, som han börjar bygga om först boningshuset som han delar av på mitten. Det skulle ställa sig alltför dyrbart att värma upp så stora ytor, mamma får en modern lägenhet på 2 rum o kök och Nisse och hans familj flyttar hit, där han driver jordbruk Han river de gamla fallfärdiga ladorna och bygger en maskinhall, med verkstad samt ett höloft med inbyggd tork, denna används numer inte, plastbalsepoken har inletts. Så småningom bygger han också en större modern djurhall eftersom jordbruket i huvudsak består av ekologisk köttproduktion Djuren går lösa på stora områden dels Nisses marker, dels arrenderade, en liten flock betar Sönnerbergen ytterligare en Öckerö, dit de åker med flotten Vendela från Vendelsö. Nisse är gift med Maria Lind från Borås. De har barnen Sofia gift med Per. Johanna gift med Anders. Magnus gift med Sofia. Johanna och Anders har byggt hus på Hammarkulla. Det blir Johanna och Anders som kommer att fortsätta bruka gården. De är båda lantmästare utbildade på Alnarp liksom vår far.